Overkliga dagar...
I fredags 15 minuter innan mitt jobb började så fick jag ett samtal! Ben ringer, jag hör vårdpersonal, pip och ljud i bakgrunden! Ben berättar att hans huvudvärk han haft de senaste veckorna var helt fruktansvärd så han hade flugit ner från Moronbah, omkring 800 km till Brisbane. Han besökte en doktor, hade gjort en hjärnscanning och doktorn hade inom 15 minuter satt honom i en ambulans för att ha...n hade stora blödningar i hjärnan och lagrad blod sedan han slog i huvudet 4 månader sen! Blodsamlingarna hade blivit så stora att hela hans vänstra halva av hjärnan trycktes in i den högra och skapade stort tryck där inne. Han sa åt mig att allt var bra, att de kanske skulle lätta på trycket och att jag inte skulle vara orolig!
Jag jobbade på och försökte sansa mig. 19.45 kommer Mitch och hämtar mig, jag har ett samtal ringt till baren som väntar, jag tappar allt, mina ben är helt skakiga och jag känner tårar i ögonen. Bens pappa är i andra ändan och benen viker sig! Han säger att Ben är okej men har en 3 timmars hjärnoperation framför sig, tårar rinner på mig men Bens pappa försäkrar mig om att allt skulle bli bra men att de kommer hålla honom nedsövd och att det är hans chans att klara sig, doktorn sa att han borde inte vara vid liv för de omfattningarna som var så väl på sjukhuset hade han legat på operationsbordet efter mindre än 30 minuter! Jag vet inte vad jag ska göra, allt blir upp och ner, Mitch, min chef säger åt mig att om jag behöver gå så kan jag gå! Ringer David, killen jag städar åt men han säger att han ett rum som måste städas dagen efter och att jag ska försöka jobba klart, få en lugn natts sömn sen kan jag åka dagen efter, efter jag städat åt honom! Idiot!! Jag kokade av ilska, panik och jag visste inte vart jag skulle vända mig!! Vad tänker idioten med, så arg så jag kokar! Ett jävla rum framför en annan människas liv! Malin erbjuder sig att städa men han säger nej än en gång! Ber Malin kolla upp buss/bil åt mig då Ben hade tagit min bil till Brisbane så försökte hitta annat transportmedel!
Malin kommer in strax därpå och berättar att Ryan håller sista bussen till Brisbane åt mig men om jag vill gå, får jag springa nu! Kollar på Mitch som säger åt mig att gå, NU! Spriiiing!! Sagt och gjort, aldrig har jag rusat med en känsla som den och efter att ha fått låna pengar av Ryan och Malin sitter jag på bussen! Tårar rinner på mina kinder och jag skakar av gråt! Vad väntar mig nu?! Vart för detta mig! Känslan i min kropp, att få samtal som chockar, att det hela handlar om en människa jag älskar, som är dålig, otroligt dålig och borde vara död får mig att tappa allt! Jag klarar inte av att förlora en till jag älskar, känslan är så otäck, så overklig!! Ringer David och berättar att jag minsann har åkt ändå, han får klara sig bäst han kan utan mig och reda upp sina problem själv! Ringer familj, Bens föräldrar, Ida, Malin och jag lyckas i slutet somna och vaknar upp precis innan jag ska gå av, telefonen ringer ännu en gång,
Ben ringer och berättar att han precis vaknat, han är där, på andra ändan och helt ok! Huvudvärk, lite snurrig säger han men han är bra, hans fina röst på andra sidan! Kommer fram till busstationen och Ida väntar! Det känns fint att ha en vän där och tillsammans tar vi oss upp till Ben och jag är så glad över att få se honom! Kramar honom och gråter av glädje!! Min fina kille! Ida, jag och Ben pratar en bra stund innan vi vid 01.00 inte får stanna längre! Tar oss hem till Ida och somnar där senare! Dagen därpå så är jag åter på sjukhuset, Bens föräldrar kommer och tillsammans har vi varit här ihop, pratat, funnits för varandra och för Ben! Sån overklig känsla att allt kastas runt och hur fort saker och ring kan hända!
Ben är på benen idag, var på toa och de tog precis ut dräneringen ur hjärnan. Han har ett 12 cm ärr och har i 2 dagar haft en slang 15 cm in i hjärnan som sugit ur mer blod! Idag är det måndag och Bens föräldrar har flugit hem igen! Jag sitter här hos Ben och imorgon väntar en ny hjärnscanning! Är allt ok så får han åka hem men ska kontrolleras noga de kommande veckorna! Inte jobba, inte köra bil på 6 månader, han har plattor fästa på skallen och hans hjärna och skalle kommer ta upp till ett år innan han blir helt bra! Detta var allt just nu, har haft några jobbiga dagar av tankar, minnen, känslor och mycket obehag. Intensiv avdelningen vi är på just nu har fruktansvärt sjuka människor här, folk i koma, unga killar som kämpar för sina liv, cancerpatienter!
Man slutar aldrig att förvånas och kom ihåg att livet kan få en oväntad vändning fortare än ni kan ana, så kom ihåg att alltid vida uppskattning och kärlek till varandra där ute, älskar er alla där hemma! Hör av mig mer längre fram, kramar till er!
Kommentarer
Trackback
