Det där med att sakna...
Så har påsken gått, en påskhelg med flera lediga dagar från jobbet, en härlig långfredag. En mysig morgon på påskafton med äggletning för Casey och Ben som jag gjort till dem med ägg från Ikea och svenskt lösgodis. Äkta svenskt påskägg för killarna som jag gömde i huset. 
På kvällen så var vi inne i stan en sväng innan jag och Ben tog en taxi hem vid 23-snåret medan rösten dansade vidare.
På lördagen gick vi på galopprace precis nedanför där vi bor och här i Australien klär alla upp sig till tänderna med frack, kostym, hattar, högklackat och fina klänningar. Så gjorde även vi och det var annorlunda ska ni veta att se Ben så finklädd och med kostym och allt, tjusigt minsann.
På kvällen så var vi inne i stan en sväng innan jag och Ben tog en taxi hem vid 23-snåret medan rösten dansade vidare.
På söndagar här i Brisbane så firar man ofta med att gå ut, så kallade sunday sessions. Varför en söndag vet jag inte men det är stort och självklart så blev det utgång för oss alla på påskdagen. Man går dock till ett ställe under dagtid och har en festkväll på dagtid och vi gick till ett ställe som heter Normanby hotell som var helt fullsmockat med folk. En mycket mycket kul dag om än en väldigt omvälvande kväll med allt vad det hela ledde till och en hemlängtan som hette duga.
För ja, ännu en högtid har passerat och jag längtade hem, mer än jag någonsin gjort innan, saknade alla vänner, familjen, min fina familj, påskägg hemma, sill, mammas mat och vårt fina hus. Kaffe, Borås tidning, Klippcenter, gymet och kära 156:an. Ni ska veta allihop att jag älskar er så mycket och önskar så jag kunde enkelt ta mig hem till er, fina fina ni...
Kommentarer
Trackback
