wictoriasresa.blogg.se

För visst har jag det bra, ser jag tillbaka på allt hittills så har alla berg och dalar de senaste 5 åren givit mig den styrkan jag känner idag. Det är dags att klappa mig på axeln och för alltid bli min allra bästa vän. Önskar jag för 5 år sedan kunde kramat om mig själv och sagt att allt kommer att bli bra, du behöver inte oroa dig, du löser det här. 

Resan till där jag är idag, i eftermiddagssolen på en veranda i Australien har varit långt ifrån spikrak; tankar, oro, sorg, kärlek, värme och ångest har alla gått om varandra pch skapat, MIG. Blond, brunbränd hud, blågröna ögon med ett öppet hjärta, ett ständigt leende på läpparna, en familje- och hemmamyskänsla som älskar att ge kärlek. 

Med ärr på benen och ett stort ärr i hjärtat så står jag ändå på starka fötter här idag, med ett lugn inom mig och en glädje jag aldrig känt innan. Jag är nästan helt vän med min kropp, jag njuter av alla ögonblick livet ger mig och blickar framåt med en sån glädje till livet jag aldrig haft tidigare, för det här är mitt liv, det här är mitt jobb, det här är min tid och mina val som jag har valt dem, du behöver inte förstå, men det här är sätter som jag gör det på och det är upp till dig, om du vill vara med mig. 

Jag är så tacksam för min fina, älskade familj och mina fina vänner som även om ni är långt borta, ger mig värme, kärlek och glädje. Ben som varje dag överöser mig med kärlek, omtanke och vackra ord. 

Jag är jag, och ja, som min egen bästa vän, så säger jag till mig själv, Wictoria, du är du, vacker på alla sätt och vis, stark och ödmjuk, låt aldrig någon göra dig illa och jag kommer alltid finnas här för dig, glöm aldrig det. Kärlek.