wictoriasresa.blogg.se

04.00 slog jag upp ögonen denna söndagen, 23:e november 2014. Idag var dagen då jag skulle bestiga mitt första berg, Kalapatar på 5555 meters höjd över havet. En stigning på 460 meter, cirka 2,5km i -20 klockan 04.30 var vad som gällde. Och som vi kämpade, i kylan. Vattnet frös, mobilen la av, fingrarna var som isbitar och tårna kändes som de gick av. 06.29 kunde jag dock äntligen med mycket ansträngda lungor, trötta ben och en så kall kropp sätta mig på toppen. Vilken otrolig upplevelse, kall men åååh så fantastiskt att se solen gå upp över Mount Everest, detta magnifika berg och alla andra toppar runt omkring, med en sån magisk känsla att sitta på toppen av ett berg på den höjden, så himla fantastisk känsla. 

07.55 var vi tillbaka nere i byn, aldrig någonsin har jag kämpat mig igenom någonting som jag gjorde den här morgonen. Aldrig någonsin har jag känt mig så sliten, min kropp så öm, mina ben så trötta. Jag har nog varit i mitt tröttaste jag någonsin efter de 2 senaste dagarna, Mount Everest Base Camp och Kalapatar har fullständigt sugit musten ur mig, men jag gjorde det, ihop med Ben kämpade vi oss igenom det och nu står vi här trötta men nöjda efter vår morgon.