wictoriasresa.blogg.se

Morgonen med stort D var här, dagen då vi tog oss först till Gorakshae, en vandring på exakt 3 timmar med en start från Labuche 07.20. Efter en tidig lunch/brunch tog vi oss 11.30 mot Everest Base Camp, vårt stora mål på vår trek i Himalayas. 5364 meter över havet och det tog oss 2 timmar och 30 minuter att nå vårt mål. Mycket upp och ner, över mängder av sten, is och rullgrus så kunde vi äntligen jubla tillsammans för som vi tillsammans kämpat och puschat varandra för att nå vårt mål. Med lite dåliga magar för vissa, huvudvärk, dålig aptit, en bröstinflammation och kalla tår och fingrar för andra så var vi äntligen där. 

Foton, jubel, gråt för vissa så var det en sån grym känsla att stå där, där alla som bestiger Everest börjar sin resa upp till denna vackra bergstopp. 

Med också en jäkla massa anamma så tog vi oss även tillbaka till Gorakshae, en tuff tuff vandring för nu känns det i kroppen, den är trött, en liten backe känns som ett maraton, andningen är tung och bröstet känns väldigt arbetat. Man blir andfådd av att bara dricka vatten eller att gå på plan mark. Väl framme så satt en kopp varm choklad gott och en proteinbar fint. Lite soppa och en äggmacka var allt jag kunde få ner till middag då aptiten inte alls är stor här. 

Vi hoppar i säng nu, 19.03 för att imorgon bestiga Kalapatar, vår toppdestination som vissa hoppar då det är en lång, tung stigning upp på 450 meter och vi startar 04.20 imorgonbitti för att se soluppgången över Everest, se Base Camp och alla bergstoppar. En kall men åååh så åtråvärd dag, en sista tuff stigning, en sista rejäl kraftansträngning, sen så, Verkligen en tuff start på vår sista långa dag då vi även ska ta oss tillbaka neråt så imorgon väntar 9 timmar av vandring totalt och en platå på morgonen för att ta oss upp till Kalapatar, på 5555 meters höjd! 

Hur grymt är det inte? Hur stolt är jag inte?!?!