Efter havregrynsgröt i magen så började vi vår vandring vid 07.40 och begav oss mot vår destination Namche. En kall men mycket god sömn gav mig massa energi och jag kände mig pigg som en lärka. Första etappen innan lunch skulle vara ganska okej, inte för mycket steg och uppför, efter lunch väntade vår 1140 meters stigning.
Vi följde den vackra floden längs med vägen.
Vi korsade totalt 5 stycken broar över floden, alla olika långa och på olika höjd.
Ett guest house längs med vägen
Små söta barn som jag gav små karameller till. Hade köpt 40 för att ge barnen och de blev så glada alla barn för att få en bit. De tackade så snällt.ä, hoppade och sa Namaste, Namaste. Så himla fina.
Vattenfall
Jag, Ben, Matt & Jess
Sån otrolig utsikt
Stor del av vägen vi gick på såg ut sådär.
Litet hus
En vacker höna på vägen
Tuppen
Ett bostadshus längs med vägen
Här går vi neråt, känns inte bra att gå neråt för man vet ju att desto mer får vi gå uppför snart, haha.
Matt
Ytterligare små hus
Med små böneflaggor
Så vackert
Husen är verkligen fina här, om du tänker på att allt är uppe i bergen och gjorda för hand och allt material transporterade upp med hjälp av åsnor och kor. Otroligt.
Ben på en av broarna
Kor som transporterar livsmedel
Vår lunchplats där vi fick riktigt god mat, curry med tibetanskt bröd och vitlökssoppa mättade min mage
Där ser man 2 hängbroar, den gamla låga som inte används längre och den nya, högre som används idag.
Bergen är så vackra
Innan vi ska gå över den längsta och högsta hängbron, 200 meter över floden och 250 meter lång.
Ben på bron med kameran i högsta hugg, han är verkligen fantastisk med sin kamera, kan knappt bärga mig tills jag kan lägga upp korten från kameran och visa er. Han är verkligen så skicklig med inställningar, ljus och har hittills fångat de mest otroliga bilder.
Tur att jag inte är höjdrädd
Otroligt att gå över bron, Paul och Heat har båda höjdskräck så de gick över snabbt kan jag lova.
Liten by längs med vägen
Vi kan nu se Namche
Största byn Namche i Himalayas
Namche
Porten in till Namche
Kort från byn där de har en skylt att de serverar starbucks kaffe.
Mängder av butiker, restauranger, bed & breakfast, barer och bagerier.
Äntligen framme. 9 timmar och 2 minuter senare kunde vi äntligen sitta ner igen i vårt gästhus.
Beth och Paul, som antagligen har fått en lunginflammation eller liknande så han har fått antibiotika och är beordrad vila. Otroligt att han tog sig upp för sträckan vi besteg idag.
Vi ska stanna här i Namche 2 nätter nu för att acklimatisera oss för höga höjder. Jag hade en lätt huvudvärk igår när vi kom fram men nu med 2 alvedon och 10 timmars sömn mår jag toppen. Efter middagen igår då jag åt tibetanskt bröd och grönsakssoppa så somnade jag, 18.40 kröp jag in i sängen med 2 täcken och sov tills 05.27, det kallar jag återhämtningssömn.
Godmorgon säger jag med min scarf och tröja i cashmere jag köpte i Kathmandu. Så mjuk och mysig!
